Kommer du ihåg , när vi tog en promenad du och jag ? Vi parkerade bilen en sommar tidig kväll, vi skulle gå en liten sväng, Vi gick lite längre. Jag ville ta dig till platsen jag och min mamma badat på genom åren, Hon skämdes för sina saker och jag för mina, Vi trivdes där. Den platsen är en plats jag går till när jag mår bra som dåligt, eller när jag vill tänka. Vi gick dit, vi satt på berget som är i nästan samma höjd som vattnet. Du höll din arm om mig, du och jag pratade vi skrattade, du la ut din tröja längst berget och la dig ner, Jag la mig på ditt bröst och kollade ut över vattner och kände ditt hjärta slå nära intill mig. Det var bara du jag och naturen. Jag kommer ihåg det ögonblicket som det vore igår.
Jag kommer ihåg när vi började fatta intresse för varann, Hur vi höll på och petade på varann och jagade varann och var allmänt löjliga av en enda annldening. Vi ville komma varandra nära. Alla våra minnen , tankar, prat, allt vi gjort tillsammans. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle finna min riktiga kärlek såhär tidigt. Jag var inte beredd på så mycket känslor så fort. Jag fick aldrig nog av tanken att faktiskt du av alla människor sände mig sms. Du ville prata med mig, du ville vara med mig. Du ville hålla om mig, du ville vara med mig. 8/6 hade du och jag ett samtal, efter det samtalet konstaterade vi båda att du och jag skulle vara vi. Jag ändrade genast min status på facebook och likaså du. Jag var så stolt, jag var så glad, jag insåg att dröm killen jag blivit kär i ville bli min prins och jag din prinsessa.
Idag ser saker annurlunda ut mot då, Vi delar våra liv och lever med varanndra. Vi skrattar och vi har all den kärlek vi faktiskt har. Jag som person har inte vart sån, människor vet kanske inte det. Inget vet hur eller vad som är bakom oss, Men det vi vet är att det finns något som visar att du och jag ska vara tillsammans oavsätt vad som händer oss emellan. Något är det i luften och jag kan inte släppa att du faktiskt lägger ner din själ och hjärta i just mig.
Jag har kännt mycket genom livet jag har trott mycket och jag har trott att jag vetat det mesta och att ensam är stark ? Jag har bara haft så himla fel, Utan dig är jag svag och delar av mig skulle totalt krossas och aldrig kunna komma tillbaka för att dom skulle följa med dig. Utan dig skulle jag inte vara det jag är idag, Du var den sista pussel biten som behövdes för att göra mig hel som person.
Jag vill avsluta detta med att säga att du är väldigt omtyckt av ditt lilla kräk, Jag har så mycket saker inom mig som bara brinner för dig. Du har ett stort hjärta, du är en sån person man inte träffar på om man inte bara har en jävla tur. Och det hade jag, Jonas, Du är en av det vackraste sakerna i livet, Och du, Jag älskar dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar