tisdag 10 januari 2012

Må du vila i frid och låt oss se upp på dig i skyn.

Den 29 december är ett datum jag kommer bära med mig hela livet. Det kommer påminna mig om skratt, samtal, skämt, kaffe, god mat, promenader, äppelkaks bak och allt mellan himmel och jord. Första gången jag såg dig, du skrämde mig! Kändes som min pappa tagit mig till ett lejon i en bur. Du var tokig människa! Meeen, efter några besök efter de så blev de fler och fler. Längre och längre besök, och där började våran resa tillsammans! Våran stora skillnad, de var våra födelsedatum. Men annars? Ingenting, du pratade lite mer en mig. Och lagar mat bättre osv, Men oss emellan passade som handen i handsken.

Jag minns dig som en galenpanna med ett riktigt yrväder runt om dig. Full fart oavsätt vad! Du var otrolig, du var en människa utan dess like. Du var en människa som fick med alla människor var du en var. Du hittade alltid någon o samtala med när vi var ute med Atina. Jag såg upp till dig, det gör jag fortfarande. Men jag kommer ta vara på allt du sagt, ta lärdom utav dig och bevara allt i mitt hjärta som du gett mig. Vi har massor med hemlisar! Och dom behåller jag oss två emellan livet ut!

Jag hoppas du ser mig från himlen och är stolt över oss alla som lämnats kvar och ser hur starka vi alla är. Och en sak ska du vara säker på, att hade de inte vart för alla dina kloka ord och allt ditt driv och uppmuntran om att aldrig ge upp, så hade ingen av oss kvarstående vart så starka som vi är. Alla dina ord bär oss allihopa. Ser du vad du gjort? Du har lyckats med massor under din tid på jorden. Och jag önskar att du kunde stannat 100 år till.

Vet du hur tomt de är utan dig? Det enda jag vill är att slita på mig nattsärken och springa till dig! Koka kaffe.. snacka skit.. och röka och bara umgås med min "lill mamma" .. Nu släpper jag några tårar tyvärr.. men många gånger inser man att de e ett så stort tomrum i hjärtat utan dig.

Du betyder mer för mig en jag någonsin trott. Men vet du vad ? Du har vart min ängel och min bästa kompis i många år. Och du har sett mig för den jag är. Inte som ett litet barn, eller något annat en en människa. Du hade en förmåga att se allt de fina hos oss alla.

Jag älskar dig och de kommer jag aldrig sluta och göra. Jag saknar dig så det gör ont. Men jag vet att du väntar på oss alla. Jag längtar till att få höra din skrikande röst och se ditt galna kroppsspel! Du är saknad.

Vila i frid min bäste kompis o lille mamma..

2 kommentarer:

en liten blogg minsann sa...

Mimmi vad har hänt!!!???

från ex grannen Nathalie <3

Caroline sa...

:( med tiden kommer du kunna skratta när du tänker på denne, även om det tar år innan den tiden kommer. <3